Ett brottsoffers bekännelser

För ett tag sedan gick jag på en internetscam. Jo, det är sant. Och ja, det är klart att det är pinsamt. Sådant händer andra, inte mig som har koll. Det var på Blocket, och det var lite mer avancerat än bara ”skicka pengar så skickar jag grejer”, men inte så avancerat att jag inte borde ha fattat galoppen innan det var för sent. Det skulle jag nog också ha gjort om jag inte varit så galet stressad när det var dags att slå till, jag skulle resa bort och det ena med det andra. Då brast kontrollen.
Det var ingen jättesumma pengar, så jag tänkte att låt det bli mig en nyttig läxa. Jag polisanmälde mest för formens skull.

Döm (hoho) då om min förvåning, när polisanmälan faktiskt ledde någonstans! Det var inte bara jag som hade varit oförsiktig, utan det var uppåt 30 personer som hade gått i samma fälla. För ovanlighetens skull så hade polisen faktiskt fått tag på grabben. Dom föll alldeles nyss. Det är första gången som jag läser en dom, det var intressant i sig. Som hade framgått redan för ett halvår sedan så var han målvakt, själva hjärnan bakom bedrägeriet sitter och hukar i den brasilianska regnskogen någonstans.

Så vad är min poäng då? Jo, såhär. Målvakten, 19-20 år gammal, dömdes till två villkorliga månader och att betala tillbaka pengarna (vilka fanns kvar). Det är vanligt att förena villkorlig dom med dagsböter, men med hänsyn till ålder, ordnade förhållanden, bedömd ringa återfallsrisk och sådant så lät man bli att göra det. Och det är här jag blir fundersam. Jag brukar visserligen hävda att man inte helt ska bortse från och fnysa åt tit-for-tat i rättskipning, men det är inte hämnd det handlar om här; jag var till min förvåning knappt arg på killen ens när det begav sig. Det är lite konstigt, för även om jag hade varit dum så var det faktiskt inte mitt fel, det var han och inte jag som begått ett brott. Nej, det handlar om incitament och återkoppling på dåligt beteende. Det var förstås bra att han alls blev dömd. Men vad blev den konkreta följden? Att han ska betala tillbaka pengarna som han lurat till sig. Så, han nådde inte hela vägen med sitt brott, men han led ingen egentlig skada av det. Brottsregistret fanns han redan i (grov olovlig körning, vill jag minnas). Om han håller sig i skinnet ett tag så är det allt. Det är rätt och rimligt att han inte åker i fängelse, det skulle knappast ha förbättrat oddsen för laglydighet i fortsättningen. Men med dagsböter så hade han fått en kännbar återkoppling på att han hade gjort något fel. Det ska faktiskt svida lite, varför har man annars fortkörningsböter? Jag var inte med vid rättegången, jag kan ha missat någon väsentlig detalj. Men med vad jag vet nu så känns det mest som ännu ett exempel på missad chans till påföljd.

Hur tänkte de nu?

Jag har varit out of the loop ett tag i Aftonbladeteländet. Även den mest envetna grävling tröttnar väl på att bita i stöveln. Men nu, några dagar senare, så tänkte jag kommentera att Aftonbladet översatt sin olycksaliga artikel till engelska.

I sak behöver det inte vara något fel med det. Till exempel kan man anta att de israeler som hört om artikeln genom rabaldret inte har haft möjlighet att läsa den. Det är också fullt möjligt, kanske rentav troligt, att Linderborg et al inte alls tycker att det är något fel med artikeln. Då är det förstås ett bra drag att visa upp den, så att alla kan se att den består av idel rent mjöl.

Det är bara det att det inte verkar röra sig om en direkt översättning. Jag har inte jämfört dem sida vid sida, men det har andra gjort och kommit fram till att det handlar om betydande friseringar, där antijudiska markörer har tonats ned eller tagits bort. Och det är här frågan uppstår: Hur tänkte de nu? Trodde de att ingen skulle märka något? Det ser ju onekligen ut som ett erkännande i smyg av att den svenska versionen var rätt rutten. Och om de kommit på att så var fallet, varför över huvud taget försöka visa upp sin smutsiga byk så offentligt? Det är ju trots allt inte så att de på något sätt har tagit tillbaka något eller bett om ursäkt.

Det kan givetvis vara så att det är en slug krigslist. Man visar upp en friserad engelsk version för att hamna i bättre dager. Men då har vi problemet med att det verkar konstigt att de skulle tro sig om att komma undan med det obemärkt. Och vi ska kanske inte förhasta oss och göra samma tankefel som alla konspirationstokar som ser USA och Israel bakom allt ont. Det skulle kunna vara så att den ena handen inte riktigt har koll på den andra. Det skulle kunna vara så att den vänstra handen (tex Linderborg) inte ser något fel i artikeln och ber om att få den översatt. Nu ska de där tokiga sionistiska kapitalistlakejerna få på moppe! Den högra handen däremot, översättaren, ser att artikeln är, eh, olyckligt skriven, och tar sig för på egen hand att tona ned det. Vänsterhanden, som från början var blind för galenskaperna, ser knappast skillnaden.
Jag säger inte att det var så det gick till. Det är inte så lite kremlologi att gissa sig till vad som händer på den där redaktionen. Jag säger bara att för mig så låter det plausibelt. Det finns inte alltid en ond masterplan. Ibland, eller ofta, är folk bara inkompetenta.

I had a dream

Jo, det är sant. Bland alla stolligheter som jag drömde i natt så dök det upp ett resonemang som jag fortfarande, nu när jag är hyfsat vaken, tycker håller. Det handlar om gymnasieelevers rätt att få välja skola, och i någon förlängning friskolors existens.
Att propagera för det kan tyckas vara att slå in väldigt öppna dörrar. Men då och då dyker det upp någon förhållandevis ledande politiker som ömmar för skolan den kommunala skolan den kommunala skolans personal den kommunala skolans administratörer och tycker att det är ett elände att eleverna inte är hänvisade till den närmaste kommunala skolan.

Då undrar jag – och det är här drömmen kommer in – om man tycker likadant om universitet. Ska man även där vara hänvisad till sitt närmaste universitet? Ska högskolor som inte drivs i statlig regi (HHS och Chalmers må vara de enda exemplen som jag känner till) förbjudas? Högskolan fungerar ju rätt mycket som ett skolpengsystem. Är det också fel? Och om det är rätt, varför är det fel på gymnasiet?

Jag håller inte andan i väntan på svar.

Eyes on the money

Eftersom det här med Aftonbladet och organen vägrar dö så ska jag väl dra mitt strå till stacken, denna gång genom att påpeka vad det handlar – eller borde handla – om.

Och det är inte att Israels regering med kraven på ~ursäkt från svenska regeringen är ute i ogjort väder, för att uttrycka det försiktigt. Som jag redan skrivit, de är galna och beter sig som en av de diktaturer de är omgivna av. Det är självklart och uppenbart att det är så. Nog om detta.

Och åter till upprinnelsen till hela kalabaliken, Aftonbladets artikel. På sistone när jag har lyssnat på radio (P1 Morgon och Godmorgon Världen) så har man glidit i frågan om vad artikeln talade om. Man har till exempel sagt att den talade om organhandel. Men organhandel – vilket förekommer – brukar betyda att någon frivilligt byter organ från sig själv, typiskt då en njure, mot en summa pengar. I de allra flesta länder är detta olagligt, och visst är det ett etiskt minfält. Men det var inte det som artikeln lät påskina. Vad Boström i artikeln talade om var mördandet av människor i syfte att plundra dem på organ. Det är flera storleksordningar värre. Så eyes on the money, kids – det var inte något litet övertramp som Boström talade om, utan något verkligt monstruöst, och detta utan att ha något som helst på fötterna.

Boström har på sistone börjat tala om att han aldrig i artikeln säger att Israel faktiskt gör så. Nej, det har jag uppmärksammat från första stund. Men trodde han att vi skulle gå på den lätta? Hur dumma tror han att vi är? Han är förstås en tillräckligt skicklig skribent för att få in anklagelsen utan att skriva ut den explicit. Man ska vara mer än lovligt språkligt underbegåvad om man inte ser anklagelsen ändå. Det där är bara larv.

Är då Boström antisemit? Ärligt talat, jag har ingen aning, men jag bryr mig inte så mycket heller. Det är lyckligtvis inte olagligt att tänka antisemitiska tankar. Oavsett vad som rör sig i Boströms inre så är det viktiga att han, och Aftonbladet, kolporterar antisemitiska myter.

För den som orkat läsa ända hit – minns du vad jag skrev ovan att ingen går på Boströms fint att inte skriva något explicit? Ingen utom fånen Dror Feiler på P1 Morgon i morse. Ja, fånen. Han sväljer allt med hull och hår. Eftersom artikeln inte pratar om judar utan om israeler och eftersom anklagelserna är implicita så är det inget antisemitiskt i dem. Maj gadd. Har karln ingen aning om hur modern antisemitism fungerar, eller bryr han sig inte? I vilket fall så tycker han att Sverige officiellt skulle säga till Israel att nu får ni ta och reda ut det här och visa att anklagelsen är falsk. Mm, för det skulle inte vara att instämma i artikeln, eller? Och – som om någon av dem som tror på anklagelserna skulle tro på något en israelisk utredning kommer fram till! Som sagt, maj gadd.
Vidare tycker han att man ska ha högre krav vad gäller mänskliga rättigheter på Israel, som kallar sig demokrati, än på granndiktaturerna. Idiot! Högre förväntningar, ja. Men krav, nej! Då har man inte fattat vad mänskliga rättigheter går ut på.

Uppdatering:
På Newsmill har Charlotte Wiberg och Jonathan Leman en artikel som mer utförligt berör modern antisemitism, specifikt i Aftonbladet. Ett exempel de tar upp är Robert Collin, som jag har upprört mig över förut. Det är bra att det inte har glömts bort.

Ja. Alla har blivit galna.

För det tar inte slut med galenskaperna. Som DN och SvD rapporterar så tänker Israels tydligen inte fullt tillräkneliga regering protestera officiellt hos svenska UD:

”Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner”

Och då ska regeringen avgöra vad som är sant också, va? Att ta sig för pannan och stöna (2:20 in i klippet) tycks mig inte tillräckligt.

Samtidigt i Sverige så intervjuas Boström, upphovsman till den eländiga artikeln, i P1 Morgon. Där hade han chansen att visa om han över huvud taget hade något på fötterna. Det hade han förstås inte. Däremot passade han på att få in en referens till judens makt över medierna (eller med de ord han valde, ”Israel har världens största propagandaapparat”, om jag minns rätt). Någon som är med på ett bingo i antisemitiska myter?

Mot honom talade Anna Veeder sansat, kanske väl återhållsamt för min smak (även om jag kan förstå varför). Läs gärna hennes längre redogörelse på Newsmill.

Samtidigt, på Aftonbladet… så fortsätter man att löpa amok i det intellektuella vardagsrummet. Jag har främst två saker att säga om det.

1. De vägrar naturligtvis att kalla det en debatt om antisemitism, utan sätter det inom citationstecken, debatt om ”antisemitism”. Men låt oss göra den här förvisso inte perfekta parabeln. Om jag påstod att anledningen till att svarta i USA i snitt har lägre inkomster än vita är att de saknar högre intellektuella fakulteter, men att de å andra sidan är barnsligt glada och har rytmen i blodet – skulle det vara rasism, eller skulle det vara en viktig fråga som USAs regering borde bemöta?
2. Enligt Aftonbladet är det här inte alls en viktig debatt, utan vi borde i stället debattera den allmänna situationen i de palestinska områdena. Tja, tydligen klarar Aftonbladet inte av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, utan bara en får plats. Med exakt samma argument skulle jag då vilja säga: Nej vi ska inte debattera Israel och Palestina alls, utan Darfur och bara Darfur, för där begås långt värre brott mot mänskligheten, och följaktligen kan vi inte tala om något annat.

Tidigare poster i samma ämne:
Har alla blivit galna, nu igen? i förrgår och This just in: Judar äter barn i måndags.

Vilse

Jag är så gott som helt säker på att det förut fanns en about-länk här, och att jag skrev en kort text om mig. Nu hittar jag ingetdera. Um… hjälp?

Att investera oss ur krisen…

…eller Varvspolitiken ett varv till

Jag vet att det mesta här har skrivits förut, men det verkar inte räcka med det.
Jag gillar Saab. Det är trevliga bilar. Trots att det inte alls är en bil som passar mig nu så är jag ändå lite sugen på kommande(?) 9-5. Koenigsegg som ägare vore skitroligt. Vad skulle det bli av det? Spännande!
Men.
Inom och kring bilbranschen så har det länge, långt innan finanskrisen slog till, talats om en stor överkapacitet och att flera märken/tillverkare måste döden dö. Ingen har lyckats förklara varför Saab då skulle överleva. Saab som nästan aldrig har gått plus. Det främsta argumentet tycks vara att Saab har flera nya modeller på gång. Jamendåså, det tricket har nog ingen annan tillverkare tänkt på.

Givet dessa förutsättningar så vill en tydligt alltmer desperat Koenigsegg-ledning få statlig hjälp med 30% av pengarna, enligt seglivade rykten cirka tre miljarder kronor.

Regeringen håller lyckligtvis kursen och vägrar låta sig utpressas. Den är inte perfekt, den här regeringen, men en hel del gör den ändå rätt. Socialdemokraterna däremot indikerar klart och tydligt att de tycker att Sverige ska hosta upp. Okej. Jag tillåter mig en räkneövning.

Åtminstone i en första ordningens diskussion så är det rimligt att tala om de 4000 jobben på Saab som berörs. Siffror om sekundära effekter tenderar av flera skäl att vara rejält uppblåsta. Tre miljarder spänn för 4000 jobb, det är 750000 kr per jobb. På a-kassan får man maximalt ut ca 11000 kr per månad. De här tre miljarder kronorna skulle alltså räcka för att hålla alla Saab-arbetare på a-kassenivå i nästan sex år.

Sex år!

För att S-kalkylen ska vara vettig så räknar man alltså med att Saab-arbetarna annars i snitt skulle gå utan arbete i nästan sex år. Är det troligt, om de nu är så duktiga på Saab? Och att de är duktiga, det måste S tro, för hela kalkylen bygger på att Saab tack vare de tre miljarderna inte kommer att gå omkull. Det är det inte många andra som vågar tro.

Alltså: S har gjort en kalkyl som för att gå ihop kräver att två premisser stämmer.

1. Tre statliga miljarder kommer att rädda Saab på lång sikt.
2. Om Saab går omkull så kommer de duktiga Saab-byggarna inte att hitta någon annan mer lönsam verksamhet att jobba med, utan de kommer att gå utan jobb i nästan sex år.

Kom ihåg den nationalekonomiska övningen när det drar ihop sig till val och S tycker att regeringen slarvar med pengarna.

Det vore verkligen roligt att ge Koenigsegg+Saab en chans, men vill du göra det, gör det med dina egna pengar, inte med andras.

Har alla blivit galna, nu igen?

Den här Aftonbladet-artikeln om judar som bakar bröd på barnablod som jag skrev om för två inlägg sedan, den verkar få folk att gå in i härdsmälteläge. Det här skulle kunna bli ett riktigt fint inslag i Spanarna på radio.

Exempel ett:
Företrädare för Israels regering, som inte heller tidigare har varit precis what the doctor ordered, gör utfall mot Sverige och tycker att sådant här ska inte få tryckas. Mm, yttrande- och pressfrihet, någon? Den gäller alla, inklusive nazister, Lars Vilks och, givetvis, Aftonbladet. Hur svårt kan det vara att hålla isär åsiktsyttringar man ogillar och åsiktsyttringar man vill förbjuda? Det borde Israels regering klara.

Exempel två:
Sveriges ambassadör som ger sig in och hytter med fingret åt Aftonbladet. Lärde hon sig ingenting av Laila Freivalds? För det här snacket att det är något unikt, det ambassadören gjort, det stämmer inte. Freivalds var ute i samma ärende när det begav sig. Lyckligtvis tycks inte ambassadören ha UD med sig i frågan, utan har antagligen tagit en rejäl cykeltur på egen hand.

Exempel tre:
Aftonbladets chefredaktör. Han hade kunnat säga något luddigt om att vi har yttrandefrihet, yadda yadda. Det gör han i och för sig. Men han sätter också igång med att försvara artikeln i sig, och riktar frågor till Israel som om det fanns något substantiellt över huvud taget i den annat än modern antisemitism. Finns det någon kvar på Aftonbladet med ett uns omdöme? Att kulturchef Linderborg försvarar självmordsbombare i Irak och utan någon överdrift att tala om inte uppvisar någon tydlig skillnad mot en tvättäkta stalinist visste vi sedan gammalt, men chefredaktören också? Ska vi verkligen behöva döpa om dem till Antisemitbladet? Kort sagt, har alla blivit galna?

För det är förstås det som är spaningen. Har alla blivit galna?

Jag orkar inte ens länka till eländet.

Uppdatering:
Eller okej. En länk kan jag orka, efter en stärkande paus. SvD får in exempel på det mesta av ovanstående i en enda artikel.

…och så har jag orkat länka till ursprunget för ”Antisemitbladet”.

Uppdatering 2:
SvDs ledarsida sammanfattar i dag mycket av vad som är galet i min punkt två, både av ambassadören och hennes belackare.

Till hälften pedant, till hälften gam

SvD provocerar min inneboende enhetspedant. Det handlar om en svår olycka i ett ryskt vattenkraftverk, och i skrivande stund står det i artikeln att ”Vattenkraftverket är ett av de största i världen och producerar 6,4 miljoner kilowatt i timmen.” Gah! Effekt per tidsenhet… makes the baby Jesus cry. Plus att det är ett säkert sätt att få mig att gå igång förstås. Jag har artigt skrivit till dem och sagt att effekt (watt) eller energi (joule) per tidsenhet fungerar, men inte effekt per tidsenhet. Det skulle beskriva hur snabbt elproduktionen kan ändras, och jag tror inte att det är vad som åsyftas.

Man kan i och för sig notera att det antagligen är det pålitligt opålitliga TT som stått för översättningen, men SvD har ändå publicerat det.

En annan reflektion är att man kan undra vilka rubriker det blivit om 76 människor dött i turbinrummet i ett kärnkraftverk. Just sayin’.

Uppdatering:
Aftonbladet kör samma text. Nu väntar vi bara på att resten av tidningarna följer efter! Rapporter mottages, i brist på ett bättre ord, tacksamt.

Uppdatering 2:
Nu har SvD ändrat sin text. Dock ej Aftonbladet. Eftersom jag påpekade för SvD men inte för Aftonbladet så tar jag åt mig äran.

Uppdatering 3:
Och nu har DN vaknat och hakat på tåget mot stupet. Kilowatt per timme, jajamensan!
…och Sydsvenskan och GP vill inte vara sämre. Ja herregud ja.
Vad ska det bli av våra barn om de läser sådant här i tidningarna? Watt per timme? Somebody think of the children!

This just in: Judar äter barn

En blänkare bara.
Aftonbladet har en artikel i dag (i kulturdelen, var annars) som driver tesen att Israel dödar palestinier i syfte att plundra dem på organ.
Det finns inga bevis för att så sker. Man tycks inte reflektera över att det är ett rätt långt steg från att köpa organ av folk till att kidnappa och mörda dem för att plundra kropparna. Det som finns är en sjutton år gammal anekdot, som inte ens i sig säger att det pågått organplundring.

Det är förstås utomordentlig svårt att bevisa att organplundring inte förekommer, precis som det är svårt att bevisa frånvaron av precis vad som helst. (Jag kan inte bevisa att det inte ligger en tekanna i omlopp kring Pluto, men det betyder inte att det gör det. Jag kan inte bevisa att tomten inte finns… och så vidare.) Det kan förstås i princip vara så som artikeln mer än insinuerar. Däremot så passar det här extremt väl in med den seglivade antisemitiska myten att judar för egen vinning/hedonism organiserat slaktar barn av ickejudar. Till och med artikelns rubrik, ”Våra söner plundras på sina organ”, är som gjord för att associera till just mördandet av spädbarn för att ta tillvara deras blod.

Jag borde kanske inte vara förvånad. Men det är anmärkningsvärt att Aftonbladet med så lite på fötterna publicerar något som bär alla tecken på traditionell antisemistism i modern skrud.

Uppdatering:
SvDs ledarblogg har nu uppmärksammat artikeln. Alltid något.