I veckan hade Metro en fet rubrik på förstasidan:
C vill att unga ska få lägre lön
Jag föreslår en alternativ men innehållsmässigt väsentligen ekvivalent rubrik:
Alla partier utom ett tycker att erfarenhet och yrkesskicklighet inte ska betala sig

Jag läste inte artikeln, men det är självklart att jag har lägre lön än kollegor med mer erfarenhet och skillz som i direkt jämförelse med mig skulle prod buttock. Det märkliga är att i vissa yrkesgruppen verkar detta uppfattas som orättvist.

DN skriver om klimateffekter av husbehovseldande i fattiga länder, och The Economist skriver om hur man börjat förbereda sig för klimatflyktningar. Det är knappast sista gången vi ser sådant, och av goda skäl. Även om många viktiga detaljer i kommande klimatförändringar är okända så är det mer än långsökt att tro att det inte kommer några alls. De kommer inte att bli så katastrofala som de värsta domedagsprofeterna inte utan vällust predikar, men ändå mer än värda att ta på allvar.

Just därför är det viktigt att hålla huvudet kallt när man beslutar policy, både på internationell och personlig nivå. Tur att vi har mig som kan tala om hur det ligger till.

Väsentligen alla prognoser pekar på att det är fattiga länder som kommer att drabbas värst. Men inte i första hand för att de har otur med sin geografiska planering, utan just för att de är fattiga. Fattiga länder översvämmas – rika länder bygger vallar. Fattiga länder drabbas av torka – rika länder fixar resurseffektiv konstbevattning. Fattiga drabbas av sjukdomar – rika har sjukvård. Många av problemen som man förväntar sig går att hantera, bara man inte är utfattig.

Vidare måste vi räkna med att klimatförändringarna kommer. Visst, vi kan hålla på och minska våra växthusgasutsläpp, och det kan försena uppvärmningen något. Men hindra den? Är den någon som på fullt allvar tror att vi inte kommer att elda upp den olja vi kan hitta? I en sorts pendang till the Tragedy of the Commons så kommer någon att göra det. Nej, försenad eller inte, klimatförändringen kommer.

Det torde nu vara uppenbart för den sluge läsaren vad jag är ute efter – den trogne läsaren har kanske rentav läst det här förut. Den viktigaste uppgiften är inte att försena uppvärmningen i tio år, utan att hjälpa fattiga länder att sluta vara fattiga. Vilket förstås är något gott även bortsett från klimatutveckling. Rika länder kan i allmänhet hantera de flesta klimatförändringseffekterna, och därför måste vi se till att länder är rika when the going gets tough.

Dessutom är det när man slutar att vara fattig som man anser sig ha råd att börja fundera på miljöfarliga utsläpp och att ta fram renare teknik.

När det gäller tillvägagångssätt för att göra länder rika så finns det ett (och, frestas jag tillägga, endast ett) recept som inte är en fantasi utan som om och om igen har visat sig fungera. Ni har ju redan gissat det: Handel. Det funkade för England på 1700-1800-talet, för Sverige runt 1900, för Japan för 50 år sedan, Sydkorea för 30 år sedan och länder som Mauritius och Vietnam i dag. Vad vi än gör så ska vi inte sluta handla med dem. Handel allena är inte saliggörande, det ska också till Rule of Law, tillgång till kapital (hej Kiva) och så. Men utan handel går det inte.

Så långt så väl. Det är typ bara bokstavsvänstern och ultranationalisterna som inte ställer upp på att fri handel är något i grunden bra, i alla fall tills man blir specifik. Det är nu det svåra kommer:
Ibland står handeln i motsatsförhållande till att reducera koldioxidutsläpp. Och då gäller det i många, om än kanske inte alla, fall att välja handeln.
Det är visserligen bra att reducera koldioxidutsläpp, men inte till priset av att hålla människor kvar i fattigdom. Vilket sammanfattar min doktrin.
Det är inte så enkelt som det låter. Transporter av varor har fått ta emot mycket verbalt stryk, men till och med tarvliga lastbilstransporter är förvånansvärt energieffektiva – för att inte tala om båttransporter. Det kan mycket väl vara bättre om tomaten får åka båt än om den ska växa upp i en eluppvärmd villa. Det är kanhända ett övertydligt exempel, men vi får inte sluta köpa vår arsenik från brunnar i Bangladesh bara för att det finns mer närodlad arsenik. Med många av klimatlarmen har det följt krav som väsentligen innebär protektionism och en strävan att aktivt minska internationell handel. Det är draksådd. Frihandel, tjatar jag, med både varor och tjänster får inte offras för att försena uppvärmningen några år.

Det här kan man nu inte ta som intäkt för att aldrig tänka en klimattanke. Rimligen finns det klimatförsämrande handel där fördelarna inte väger upp nackdelarna. Och att sänka sina utsläpp är bra. Det finns liksom en anledning till att jag tankar etanol (eller okej, flera anledningar, men en av dem är klimateffekten). Se bara till att inte tappa fokus. Det är inte klimatet vi ska rädda, det är människorna.

Givetvis kan man skriva hur mycket som helst om det här, men det här är nog så mycket jag orkar med i en bloggpost.

Det här med att vara arbetslös, det är inget att stå efter, i alla fall inte om man är funtad som jag. Jag har varit arbetslös i två omgångar och ogillade det skarpt båda gångerna. Följaktligen är jag benägen att tycka att det är tråkigt när någon blir av med jobbet. Ibland får jag dock anfall av hårdhjärtadhet.

Flera gånger det senaste året, när någon industri eller motsvarande har slagit igen, så har det varit snyftreportage på radio (regel nr 1 i mycken journalistik: det är alltid synd om någon) där de har fått tag på någon lirare som har jobbat i 30 år på företaget. Hur ska det nu gå, du som har jobbat här i 30 år? Ja, nä, det är hemskt, jag är chockad.
Och visst. Jag kan förstå det. Men om man har varit på samma ställe i 30 år, då innebär ju det att man inte har varit utan jobb i nästan ett helt yrkesliv! Man har på så sätt levt ett väldigt privilegierat och skyddat arbetsliv. Det är lite svårt att hävda, tycker jag, att en som haft jobb 30 år i sträck och blir av med det är mer snyftvärd än någon som blir av med jobbet vart tredje år.
För det andra – har man varit på samma jobb i 30 år så är det kanske dags att BYTA JOBB! Hur nyttigt kan det vara att gå och dra på samma ställe i tre decennier? Eller, vem kan ens räkna med att kunna göra det?

Det vore en sak om någon som haft samma sabla jobb i 30 år var oanställningsbar någon annanstans (i vilket fall denne borde ha sett till att hålla sig anställningsbar genom att byta självmant), men så är det uppenbarligen inte. Vore det så skulle halva Västsverige ha blivit förtidspensionerat när varven och tekoindustrin klappade ihop, men så blev det inte.

Att ha samma jobb i 30 år är en anomali, ofta inte ens en önskvärd sådan. Det är nyttigt att byta jobb ibland.

Rubriken anspelar på Bob Dylans låt med samma namn. Det var den som fick mig att börja lyssna på honom. Den är också filmmusik i Wonder Boys, en distinkt skön film. Den har inget speciellt med den här postningen att göra utöver namnet, men det är en bra låt.

Vid det här laget har naturligtvis Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet analyserats till leda, men jag ger mig också på den. Det dröjde nämligen innan jag läste själva artikeln; först såg jag bara en massa artiklar om Åkessons artikel. När jag sedan till slut läste originalet – det kändes som att det kommer att vara modern allmänbildning i en vecka att ha läst den – så var min första reaktion att det där var väl inte så farligt, jämfört med vad kommentarerna hade fått mig att vänta mig.

Antagligen kommer det sig inte bara av mina, eh, uppskruvade förväntningar, utan också av att han ägnar en väsentlig del av utrymmet åt att angripa islam. Emedan islam i sig knappast är värre än andra religioner så är det fortfarande religion, något jag som hårdhudad ateist ser negativt på. Det innebär ett försanthållande av sådant som det inte finns rimliga skäl att tro på, och sådant ser jag ingen anledning att försvara. Däremot ska folk givetvis få vara religiösa om de vill, religionsfriheten är ett av våra demokratiska fundamenta. Bara inte vidskepligheten börjar tränga sig in på områden där den inte har att skaffa.

Nå, nog inledning. Jag tänkte att jag skulle fiska artikeln, lite sådär halvseriöst. För att se vad jag landar med. Up and at’om:

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

*Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)

Ärligt talat så förstår jag inte vad han säger här. Närmare bestämt så förstår jag inte hur oikofobin går ihop med den andra meningen. Jag förbigår stycket med vidare tystnad.

Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer,

Nog hade det varit klädsamt att skriva ”alla muslimer” i stället för bara ”muslimer”? Det är obestridligt att det finns ett problem med integrationen av vissa muslimska invandrare (fråga bara Nalin Pekgul om Tensta) som inte beror på diskriminering från svenskt håll. Men att klumpa ihop alla muslimer sådär är trist.

liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds­användning.

Här har han faktiskt en poäng. Den muslimska världen har inte genomgått samma upplysningsprocess som den kristna gjorde med början på 1700-talet. Den kristna kyrkan har steg för steg tvingats göra skillnad mellan världslig och andlig makt – det har inte alltid varit så, fråga bara vad kejsarna av det heliga tyskromerska riket på 1300-talet ansåg om saken. I det politiska islam så finns ingen sådan åtskillnad, vilket torde vara ett av den muslimska världens största problem. Det finns liksom en (nå, flera, men det här är en av dem) anledning till att många muslimskt dominerade stater är så dåliga.
Men man ska för den skull inte i hastigheten glömma bort att många muslimska invandrare aktivt har flyttat från den sortens stat.

Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1400 år av krig och motsättningar mellan islam och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Nå, jag skulle nog inte tillskriva just NT äran för upplysningen.
Och om Frankrike och Tyskland kunde bli sams, eller Sverige och Danmark, då ska det nog kunna ordna sig mellan Europa och islam också, vad som än hände vid Poitiers eller Wien.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker.

Den första meningen är svår att kvantifiera. Självklart har det svenska samhället påverkats av islam, all invandring förändrar samhället. Det är en truism. Att Sverige knappast har påverkat islam i stort torde också vara trivialt. Däremot tror jag knappast att han har på fötterna för att säga att muslimer som flyttar till Sverige generellt förblir opåverkade, om det är det han menar. Och det där med de höga födelsetalen… Kris i befolkningsfrågan, någon?

Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.

”Stor” minoritet vete sjutton. Och det brukar finnas anledning att navigera försiktigt kring siffror som SD slänger sig med. Men visst, man ska vara bra oreceptiv om man inte ser att muslimsk radikalisering i Sverige och Europa är ett problem att ta på allvar. Däremot misstänker jag att min lösning på det problemet inte överensstämmer med Åkessons.

För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion

Um… hur tänkte han nu? Vi snackar 1989. Jag minns faktiskt 1989. Det var liksom ingen som blev förvånad över att det fanns muslimer i landet 1989.

att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot

Det här är faktiskt på riktigt, och ett av de problem som finns med hur islam fungerar i dag.

att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige

Oklart hur han räknar då, som SvD påpekar. Att det finns verksamhet med koppling till islamistisk terror i Sverige, framför allt då på organisationssidan, är helt klart. Och visst, hade man portat alla muslimer från anno datsumal så hade väl just den problematiken sluppits, men det känns som en överreaktion.

att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige

Också det har ju faktiskt hänt, även om det knappast rört hela sharia-paketet. Lyckligtvis är någons önskan om en lagstiftning inte samma sak som att lagen införs.

att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar

Lo and behold! Föga förvånande med ett parti som sveper så brett som SD så kommer man förr eller senare till någon enskild fråga där man är överens.

att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna

Detta tillbakavisas i SvD-artikeln jag länkar till ovan. Jag är inte speciellt förvånad över att SD slänger sig med sådana påståenden.

att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna

Visst, det är inte speciellt bra. Det finns ingen riktigt bra anledning för samhället att uppmuntra könssegregering.

att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött

Angående det förstnämnda så har han rätt – helt enkelt för att halalslakten egentligen räknas som djurplågeri, och religionsfriheten är en negativ rättighet, inte positiv. Man kan faktiskt inte – eller borde inte kunna – motivera djurplågeri med vidskeplighet.
Angående det andra – jag vet inte hur vanligt det är, men är det verkligen ett problem? Det finns säkert många andra saker som inte heller serveras i skolmaten. Marulk till exempel. Är det någon som egentligen lider av att inte få fläsk i skolan?

att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare

Här blir det, från min horisont, förvirrat. Antingen ska skolan vara helt sekulariserad, och då är det rimligt att inte vara i kyrkan. Eller också tar man hänsyn till olika religioner, och då är det rimligt att förlägga någon enstaka studiedag till slutet av Ramadan. Är det ett hot eller ett problem på något sätt?
Eller okej, han har något som liknar en poäng om dessa sker samtidigt, som han skriver. Men problemet ligger ju i så fall i en förvirrad skolledning, inte i någon massinvandring.

Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.

Det här stycket innehåller egentligen ingen information. Om något så är det ett uttryck för en känsla.

Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.

Men hur tänkte du nu?
Om vi ska tro min fiskning så har artikeln inte utan framgång
a) Pekat på några svenska tillkortakommanden i integrationsprocessen – dock utan att nämna det stora misslyckandet, att få in flyktinginvandrare på arbetsmarknaden.
b) Pekat på en del problem som bevisligen finns med islam i dag.
Åkesson har dock inte varit speciellt bra på att etablera den länk som rimligen skulle behövas för att bunta ihop alla muslimer till ett kollektivt problem.

För mig får man gärna basha islam i sig. Det är en religion, och religioner bör bashas. Det var inte genom att tassa på tå runt kristendomen som sekulariseringen av den kristna världen kom så långt som den har gjort. Men Åkesson ger inte intryck av att göra skillnad mellan islam, islamism, muslimer och islamister. Det smickrar honom inte.

Ändå är jag inte speciellt upprörd. Antagligen för att det kommer just från SD, och det här är precis vad jag förväntar mig av dem. Om Mona Sahlin hade skrivit samma sak så hade jag antagligen skummat av rättmätig harm. Jag blev ju som tokig när Göran Persson började dravla om social turism (och fick andra med sig, vilket bidrog starkt till att jag lämnade Folkpartiet; jag blir fortfarande arg när jag tänker på det), och det här är klart värre. Men när jag såg rubriker om nazism så hade jag liksom förväntat mig mer – även om jag borde ha vetat bättre när jag såg att det var den gamle token Jan Hjärpe som varit i farten igen.

Jaha, så hur ska jag avsluta? Är det en rasistisk artikel? Ja, det måste man nog säga. Inte riktigt så illa som jag hade trott, men de där ounderbyggda påståendena om våldtäkt och brottsbenägenhet känns svåra att kalla något annat. I övrigt känns den primärt mer virrig. Och då ska man komma ihåg att det här är SDs hemmaplan. Resten är mest Potemkinkulisser för att låtsas ha någon politik som inte handlar om invandring.
Skratta nu barn, för roligare än så här blir det inte.

Jag har med ett halvt öra lyssnat på Godmorgon Världens första timme, och jag förstår att mina oceaner av läsare vibrerar av iver över att få läsa vad jag anser om den. Väntan är nu över. Jag har två kommentarer.

Ett:
Det här med en kärnvapenfri värld. Det är, minst sagt, en trevlig tanke. När jag fantiserar att det är sant så blir jag alldeles varm och lugn.
Men. Get real.
Är det någon som på allvar tror att Nordkorea kommer att skrota sina kärnvapen om bara resten av världen gör det? Det är deras främsta trumfkort, och det kommer bara att bli än främre om de är ensamma om det.
De kommer förstås inte att vara ensamma om det. Iran dolde sitt atomprogram i arton år, och så sent som för någon vecka sedan så fick den som eventuellt, mot bättre vetande, tvivlade bevis för att de fortsätter att smussla.
Cat’s out of the bag. Kärnvapnen är här för överskådlig tid. Det vore skönt med en kärnvapenfri värld, men om nu Nordkorea och Iran (bland annat) ska ha kärnvapen så är det faktiskt en försämring om det bara är de som har det.

Två:
SD och regeringsbildningen. Vi antar ett läge där SD kommer in i riksdagen och blir vågmästare. Vad göra?
Jag är verkligen inte först med att skriva det här, men ett fullt realistiskt alternativ är att nuvarande regering regerar på i minoritetsställning. Som Sverige fungerar så skulle det krävas misstroendevotum för att fälla regeringen – och vänsterblocket skulle behöva gå ihop med SD för att göra det. Det skulle alltså vara vänsterblocket som behöver SD för att fälla regeringen, inte regeringen som behöver SD för att sitta kvar. Nå, Sahlin har ju lovat dyrt och heligt att aldrig göra sig beroende av SD. Case closed.

Uppdatering
Jag ser att Per Gudmundson på SvDs ledarsida gör väsentligen samma observation.

eller
KD har rätt!
SvD skriver om det kommande kyrkomötet och det troliga beslutet att säga ja till samkönade vigslar. KD i kyrkan är emot:

Istället för en ny vigselordning vill Marianne Kronbäck att kyrkan avsäger sig vigselrätten. På så vis kan samhället stå för den juridiska delen som eventuellt kompletteras med en separat bröllopsakt i kyrkan.

Och det är förstås helt riktigt. Vi borde visa att vi menar allvar med kyrkans separation från staten. Låt, som Kronbäck säger, staten stå för det juridiska. Staten ska inte ha några synpunkter på kön eller sexuell läggning bland de två som önskar ange varandra som närmaste anhöriga. Den som utöver detta vill ha en ceremoni i sin kyrka, sin hockeyklubb, knypplingsförening eller frimurarloge är fri att göra så, utan att det har någon som helst juridisk betydelse. Den klubb som ställer speciella krav på sina medlemmar får göra det. Varför inte, liksom. Det är egentligen inte konstigare än att en kvinnoförening bara släpper in kvinnor, eller en muslimsk församling bara släpper in muslimer. Jag tycker att det verkar lite frånstötande med en kyrka (eller knypplingsförening) som säger att vi finns bara till för heterosexuella, men att lagstifta om deras medlemsregler? Nä. Låt dem ha sin hemliga klubb i fred, om det är det de vill.

Nu är varken det här med statens neutralitet – varför bara två, varför inte också antalsneutralitet? – eller privata sammanslutningars preferenser – varför ska inte också restauranger få vägra svarta eller homosexuella? – riktigt så enkelt. Men det får bli en annan postning.

På DN Debatt i dag skrivs det om en rapport som sägs visa att allmän arbetskraftsinvandring, alltså utöver att ta in experter, inte hjälper de offentliga finanserna. Det stjälper inte heller, men någon stor boost ska man tydligen inte tro på.
Det är inget fel att räkna på det, det skadar inte att ha reda på siffrorna. Bara man inte får för sig att det är hela argumentet.

Om någon vill komma till Sverige och kan försörja sig så ska hon naturligtvis få göra det. Människors fria rörlighet är något gott i sig. Om det också stärker de offentliga finanserna så kan det vara en bonus, men det är inte en nödvändig förutsättning.

Och här håller jag på att gå i min egen fälla, genom att börja rada upp varför jag ur ett svenskt nyttoperspektiv tror att det vore bra med en större allmän arbetskraftsinvandring. Men det är inte det som är poängen i den här bloggposten. Poängen är just det goda i rörligheten i sig.

Därför hoppas jag att det här inte tas till intäkt för att hejda skiftet till större öppenhet för arbetskraftsinvandring.

Med anledning av ett smärre haveri i dagens Ny Teknik så har jag skrivit en notis till Vetenskap och Folkbildning. Förhoppningsvis kommer den upp på webben snart, men jag tar mig friheten att posta den här.
Den grundar sig på saker jag gjorde för flera år sedan och skulle ha besvär med att göra om, så jag hoppas att jag inte trampar i klaveret… lite läskigt är det alltid när man gör så.

Ny Teknik, en tidning man lätt kan tro skulle ha koll när det kommer till naturvetenskapliga utsagor, är ute och slirar för andra gången på kort tid. I nr 42/2009, den 14 oktober, har man på sida 17 en artikel om en företagare som säljer ljudkablar i det övre prissegmentet, storleksordningen 100000 kr/m. På kablarna sitter en utbuktning av trä. Ny Teknik skriver: ”Det är ett hölje som döljer en amerikansk försvarshemlighet som kallas ‘ByBee Slipstream Golden Quantum Purifiers’, ett filter utvecklat för signalspaning i ubåtar”.

Ny Teknik då? De skrev faktiskt redan för tre år sedan om den här produkten, låt vara i en lite mer lättsam kontext. Redan då påpekade jag för dem att det sannolikt rörde sig om bondfångeri. Det var inte en slutsats de då motsatte sig. Men nu är det 2009 – nytt år, nya möjligheter?
Antagligen har man bara glömt bort 2006 års mailväxling. Det må väl vara hänt. De har fått ett nytt mail. Synd bara att man i samma veva glömde det här med kritisk granskning. Nå, det är väl inte för sent för det. Snart är det 2010. Nytt år, nya möjligheter.

Att de är ute och slirar för andra gången på kort tid syftar på denna notis.

Uppdatering
Nu har NyT lagt upp artikeln på nätet.

Uppdatering 2
Nu har notisen kommit upp hos VoF.

I den mån det finns trogna läsare av mina sporadiska skriverier så har de förmodligen noterat att bland mindre livsviktiga frågor som jag hetsar upp mig över så ligger namnlagstiftningen högt på listan.

Till min glädje så bubblas det i frågan ibland, nu senast av en folkpartist på SvD Brännpunkt.
Hear, hear!

Mycket annat, lite blogg. Så kan det vara.

Ett tag nu så har jag undrat en sak. Jag lyssnar gärna på Rallys lyxprogg, och ser framför mig Broadway och folk i frack som svängande promenadkäppar dansar nedför trappor. Men de här texterna. Eller speciellt då Sådan är kapitalismen (ej i lyxversion). Är det någon som någonsin tagit den på allvar?

Jag menar, ta Staten och kapitalet (inte heller i lyxversion). Den texten kan man i någon mening hävda har något liknande en poäng. Eller för den delen Lär av historien med Knutna nävar, KPML(r)s gamla kampband. Den är förstås helt spritt språngande, men man kan ändå tänka sig att någon har tyckt att den har varit vettig.

Men Sådan är kapitalismen? Som kritik av kapitalismen är den så förryckt att jag har svårt att tro att ens nämnda KPML(r) skulle kunna ta den på allvar.
Vad vet jag, den kanske var ett skämt från början. Men det är inte vad jag har fått för mig. Så frågan, ehuru kanske inte dagsaktuell, är – har folk trott på det här? Och vad rökte de då?